Procent minskar med trend (in-ledare T&M nr 4, 2015)

Om tio år är andelen rökare i Sverige lägre än fem procent. Att det inte är fler som röker förvånar väldigt få. De lagar som finns har visat sig räcka till väl – eftersom de används.

Kunskapen om att nikotin är beroendeframkallande och kan medföra allvarliga risker för hälsan är allmängods. I ett allt mer splittrat och snuttifierat Mediasverige har faktiskt denna insikt gått och nått fram! Att röka är inte så ”coolt och tufft” som decenniers unga velat tro att det var.

När människor ser tillbaka blir de något häpna när de får höra att förr började nio av tio rökare röka innan de var 18 år. Det låter ju osannolikt – och följs ofta av kommentaren: – Hur kunde de det? Tobak får ju bara köpas av den som fyllt 18 år!? Lika naturligt är det att tobaksvaror inte köps till eller lämnas en minderårig, varken av en äldre kamrat eller någon annan vuxen. Alla vet att langning är så tabu att det för år sedan togs bort ur Svenska Akademins Ordlista och hamnade som en relik under kategorin utgallrade ord.

Tobakshandlare var faktiskt de som visade vägen. Med stor nit och säker åldersurskillning togs legitimation av alla som önskade få köpa tobak. De flesta med en sådan önskan visade spontant och stolt sin legitimation. Ingen som inte fyllt 18 år och som personligen avsåg att använda inköpet fick handla.

Med respekt för kund, produkt, lag och hälsa var – och är! – tobakshandlare i topp bland alla yrkeskårer i landet. De är föredömen – och anlitas, lite naivt ibland, som någon form av allmänexperter. Alltså som talespersoner och kunskapsförmedlare bortom det egna området. På denna piedestal har de ersatt advokater, läkare och arkitekter, som tidigare med prestige fått uttala sig inom ämnen som de inte visste mer om än någon annan.

Vissa som säljer tobaksvaror ler något generat när deras status tas upp. Hellre visar de kunnigt sina produkter, snyggt och variationsrikt exponerade – precis som innan plain packaging-febern grasserade. Till skillnad från politiskt beslutande församlingar i många andra länder gick Sveriges riksdag på regeringens förslag att välkomna mångfald, nu och fortsatt. Mångfald berikar ett öppet Sverige. Samma talesätt gällde också de närmast oräkneliga skaror av människor som under ett antal år flydde undan krig till vårt land.

Strålglansen kring dem som säljer tobak har inte vunnits utan kamp. De värnar nu närmast kärleksfullt sitt tillstånd att få sälja – och de har blivit färre. Kommunalt tillsynsansvariga har aktivt tillsynat, vanligen tillsammans med representanter för Polisen, Tullverket och Skatteverket.

De som inte följt lagarna har uppmärksammats. Flera handlare diskvalificerade ju sig själva med att sälja illegal tobak, fick försäljningsförbud och ibland än kraftfullare påföljder. Den nedåtgående trenden att röka har fortsatt, med tydlig och välkommen pekpinnefri kommunikation. Engagerade i antitobaksorganisationer kunde däremot inte längre leva ut som förr. Några omskolades genom staten och fick provanställning av fotbollsklubbar. Det var för sent. Att hata var helt enkelt ur tiden.

Genom kunskapsspridning och målmedvetet arbete är antalet rökare under fem procent. De omnämns som konnässörer och njutare. Bland Folkhälsomyndighetens insatser kom en något oväntad kampanj. Den blev det framgångsrikaste som myndigheten historiskt gjort och påverkade på liknande tema resterna av EU och världen i stort: ”En svensk röker inte. I Sverige snusar vi.” Kan det bli så om tio år? Förutsättningar finns – om kloka icke drastiska beslut tas! Dock en reservation för Folkhälsomyndighetens exakta formulering…

Åke Hultqvist, chefredaktör ake@tobak-mer.se (T&M 2015-11-04)